Säteri
Adeln fick genom sina förmåner, växande ekonomiska resurser, som många av dem utnyttjade
till att öka sitt jordinnehav. Denna jord s.k. frälsejord var befriad från de flesta skatter till kronan.
På 1600-talet kunde adelsmännen öka sitt jordinnehav genom köp av kronoegendom s.k. frälseköp.
Detta egendomskomplex upprättades för det mesta kring en s.k. sätesgård, där adelsmannen bodde.
Om denna gård var ståndsmässigt byggd och hölls i bra skick åtnjöt adelsmannen skattefrihet.
Sätesgården brukades mest av ägaren själv, men kunde även arrenderas ut.
Underlydande gårdar uppläts till bönder som betalade det mesta av sina skulder till adelsmannen genom dagsverken.
På 1500- och 1600 talet, då ett stort antal säterier inrättades avhystes en del hemman som låg nära sätesgårdarna.
Jorden från hemmanen lades då till sätesgårdens. Detta gjordes för att täcka
huvudgårdarnas behov av jord. Säteriernas jordinnehav växlade ständigt, speciellt när de bytte ägare.
Och en del sätesgårdar lades tidvis själva, under andras egendomar.
På säteriernas marker uppkom torpstugor. Detta för att för att stilla sitt arbetskraftsbehov.
Torparna fick betala nyttjanderätten av torpet genom att göra dagsverken på gården. Genom en
lagstiftning gynnades uppkomsten av torp genom att torparna på säterier slapp utskrivning till
krigstjänst och de fick dessutom viss skattelättnad.