Torp

Under 1600-, 1700- och 1800 -talet tillkom nybyggen som kallades torp. 
Ett torp var en mindre jordbruksfastighet som uppfördes på en utmark vid en större gård. 
Torparen, som brukaren på torpet kallades, fick betala nyttjanderätten på torpet genom dagsverken 
eller med pengar. Hur mycket som skulle betalas berodde på torpets läge och storlek, jorden och 
byggnadernas beskaffenhet m.m.

Säterierna betjänade sig i hög grad av torpen för att fylla sitt arbetskraftsbehov. Lagstiftningen 
gynnade uppkomsten av torp på  säterierna genom att torparna där slapp utskrivning till krigstjänst 
och fick dessutom vissa skattelättnader.

De här förmånerna lockade många jordhungriga nybyggare att bli torpare på säterierna. Men det var 
ett hårt liv, för dels måste dom göra sina dagsverken på sätesgården för att sedan på övriga tiden se 
till sitt eget torp och sina egna åkrar.

Ett torp bestod oftast av ett boningshus, några uthus och en liten ladugård för några kor, någon gris
och lite höns.

Boningshuset bestod för det mesta av bara ett rum och kök. I början av 1900-talet började man 
bygga torpen i två plan.

Den mest odlingsbara marken vid torpet röjdes av torparen. Han fick fälla skogen, ta bort stubbar och
 framför allt alla stenar.   Dessa lade torparen upp i stenmurar kring tegarna eller i rösen vid större 
stenblock. Han sprängde inte stenarna utan de flyttades med spett och lunnor. Här och var i skogen 
kan man nu se stenmurar och rösen som påminner om torparens slit i gångna tider.

Soldattorp

År 1682 tillkom en ny typ av torp, nämligen soldattorp, dragontorp och båtsmanstorp. 
Det var genom att Karl XI införde indelningsverket.
Genom detta kunde landet ha en armé som ständigt var övad och med kort varsel kunde sändas 
ut i krig.

Socknarna delades upp i rotar som var på ca 2 ½ hemman. Varje sådan rote skulle ha en soldat och
 de måste då hålla med ett torp  och en viss del med annat underhåll. I och med detta behövde inte 
de i rotarna bli utskrivna till krigstjänst, utan soldaten gjorde det  i deras ställe.

Soldattorpet försågs med stuga och några uthus, ca 2 ½ ha åkermark, och äng till ett par lass hö. 
Soldaten skötte i första hand om sitt torp och sin tjänst. När han var i tjänst sköttes torpet av
 rotebönderna. Soldaten skulle också arbeta åt sina rotebönder, mot en viss ersättning.
 Soldaten räknades högre än torpare och backstugusittare, han var ofta en mångkunning person.

Backstuga

Skillnaden mellan backstuga och torp är inte så stor.  Men då det till torpet fanns lite åker och äng, 
fanns det till backstugan kanske endast ett kålland eller ett potatisland. 
Den som bodde i en backstuga kunde "hyra" den eller arbeta av hyran till markägaren. 

I backstugorna bodde ganska ofta olika hantverkare, men även utfattigt folk, åldringar m.m.

                                      Till Huvudsidan                                        Till Söderö-sidan